Det har väl inte undgått någon att det är val i år.  Det pratas och skrivs en del och kan hända börjar du tröttna på detta och vill läsa om annat nu. Jag önskar att du vill läsa även dessa tankar runt vårt land och vår välfärd.

Jag är sjuksköterska och värnar lite extra om vård och omsorg i landet. Sverige har en bra sjukvård vi har även en bra äldreomsorg men vi har tyvärr inte en bra arbetsmiljö för de människor som gör ett beundransvärt jobb inom vårdsektorn.

Jag skulle vilja se att vi prioriterar arbetsmiljön i offentlig sektor för att arbetsplatserna ska kunna bli attraktiva för alla unga som idag inte söker sig till vården ofta pga att arbetet innebär mycket stress, arbete på obekväm tid etc.

Vad kan vi då göra för att få till en bättre arbetsmiljö inom offentlig verksamhet?

Det första måste vara att alla ska ha en sammanhållen arbetstid. Ingen ska behöva ha delad tur under dagen. För vem tycker att det är bra att jobba några tunga timmar på förmiddagen, ha ledigt några timmar mitt på dagen för att sedan jobba igen under de tunga kvällsarbetet. Under de lediga timmarna mitt på dagen är personalstyrka minimal. Tanken med att ha det så är att de gamla/sjuka vilar mitt på dagen men det finns fortfarande de som behöver gå på toaletten eller kanske vill ha lite frisk luft eller varför inte få hjälp med att läsa tidningen. Personalen som är kvar mitt på dagen hinner inte göra det lilla extra förutom basbehoven. Detta göra att man inte känner att man gjort ett fullgott arbete när man går hem. En ständig känsla av otillräcklighet leder till inre stress som vidare kan leda till sjukskrivning eller byte av jobb. Vi vill inte att detta ska ske. Vi vill ha kvar all duktig personal inom vården och omsorgen.

Inom akutvården dras det ner på platser och personal men människan blir inte friskare för det. Det innebär överbeläggningar på avdelningarna. Alltså nästan lika många patienter som innan neddragningarna men mindre personal som kan hjälpa och stötta patienterna. Dessutom ska personalen hinna med all administration som ålagts dem. Detta går inte ihop. Som personal menar jag all personal inom vården, undersköterskor, arbetsterapeuter, läkare, dietister, sjuksköterskor etc.

Vi måste prioritera vården och omsorgen. Jag tror att mer personal måste till om vi vill ha utbildad personal i vården framöver. Vi måste prioritera vård och omsorg i praktik inte i administration. Jag tror att andra personalkategorier kan utföra de administrativa uppgifterna.

Vi måste värna arbetsmiljön i vård och omsorg om personalen ska stanna och om vi vill att personalen ska prata varmt om sitt arbete inom vården för att på så sätt skapa ringar på vattnet.

Idag är det många som säger upp sig och söker sig till Norge för att få en bättre arbetsmiljö och en bättre lön. Vi måste höja statusen på alla vårdyrken om vi ska ha personal i framtiden.

Jag vill att vårdyrken ska få den högsta statusen i landet. Som socialdemokrat vet jag att detta ligger högt upp på vår agenda.

Socialdemokraterna vill öka resurserna till välfärden och skapa ett regelverk som sätter människan framför vinsten. Fungerande vård ska gå före fler skattesänkningar.  Socialdemokraterna vill anställa fler kompetenta medarbetare och minska administrationen i vården så att personalen får mer tid till patienterna.

Anna-Carin Rydstedt socialdemokrat

Kandiderar till riksdagen, landstinget Dalarna och Mora kommun.

Sitter och läser kvinnohistoria och hittade socialdemokraternas kvinnokongresser  genom historien. Den första kongressen var 1907 och på dagordningen fanns t ex prostitution, den gifta kvinnans rättsliga ställning och yrkesinspektion och skyddslagstiftning. Så här står det angående prostitution:

” Konferensen uttalar sin skarpaste protest mot den för hela kvinnokönet så förnedrande prostitutionen. Då det emellertid ofta är nöd som på grund af för dåligt betalt arbete, är yttersta grundorsaken till, att många olyckliga kvinnor hamna i prostitutionen, så uttalar konferensen att, såsom ett medel att förekomma och hindra rekryteringen till prostitutionen från arbetarklassens kvinnor, söka åstadkomma en kraftig, facklig organisation bland arbeterskorna. Genom organisation kunna arbeterskorna ernå högre löner och människovärdigare livsvillkor och sålunda förhindra, att kvinnorna af nöd tvingas in i prostitutionen. Vidare anser konferensen, att upplysning i skolorna i hälsovårdslära, synnerligast på det sexuella området, är af högsta vikt, och att den så kallade kontrollen genom besiktningen är alldeles värdelös, så länge den endast gäller den ena parten." 

1928 har man detta på dagordningen:

• obligatorisk tandvård åt skolbarn
• likalönsprincipen och familjelönsfrågan
• ungdomsarbetslösheten
• kvinnans ställning inom pensionsförsäkringen
• moderskapsförsäkringen
• fredsfrågan

1936 tog man upp frågan om en husmorsutbildning:

”I storstäder och industricentra äro de gifta kvinnorna till 35-40 procent engagerade i offentligt förvärvsarbete. De behöva andra hemlivsformer, då bördan av arbetet ute och omsorgen om hem, make och barn annars blir dubbel börda. Dessa kvinnor måste således ha hjälp i sitt kall som mor och maka. Men även de icke yrkesarbetande kvinnorna, de som vilja höja sitt moderskap och sin hemgärningsverksamhet till ett yrkesvärde i full jämställdhet med andra yrken, måste ha hjälp därtill.

Denna utbildning bör omfatta:
Hygienisk undervisning, hälsolära, sund, närande kosthållning och frisk luft (till värn om folkhälsan) tuberkulosen och dåliga tänder visa behovet av denna undervisning allt för tydligt.
Ekonomi (emedan största delen av landets inkomster går genom kvinnornas händer)”

1956 togs dettas på dagordningen, jämför med 1928, likalönsfrågan, ungdomsfrågor.

• familjepolitik
• åldringsvård
• likalönsfrågan
• internationellt arbete
• svenska atomvapen
• ungdomsfrågor
• konsumentupplysning

1972 antogs ett program: "Familjen i framtiden – en socialistisk familjepolitik" Ett av kraven som ställdes var: Både kvinnor och män skall kunna förena förvärvsarbete med vård av barn

Jag tycker det att det finns likhet med 1936 års krav på husmorsutbildning där man diskuterade behovet av hjälp eftersom den arbetande kvinnan hade dubbel arbetsbörda.

Det finns mycket tänkvärt att skriva om när det gäller kvinnohistoria och jag kan väl sammanfatta det illa jag läst om socialdemokraternas kvinnor genom tiderna att vi har tyvärr inte kommit långt men en liten bit och vi vet väl alla idag att förändring tar tid.

Men att det ska ta sån tid vet jag inte om vi ska behöva acceptera.

Anna Kajsa

Idag har vi haft kick-off , vi = #dalasossarna.
Vi var i Borlänge, Soltorgsskolan .Hade jag när jag var ung tänkt mig att bli något stort så hade jag kanske gått i Soltorgsskolan. Nu hade jag inga sådana tankar när jag var ung så jag gick i Tjärnaskolan och Maserskolan sen fick det vara nog.
Idag har jag i alla fall varit där hela dagen och fått massor av energi och inspiration.
Dagen började så klart med kaffe, gott. Registrering och sen kom det tre färgstarka kvinnor in i salen. Dom var vackra, kom från Väst-Sahara och berättade för oss vad dom gör för kvinnorna i Väst Sahara. Det var ett gripande inslag.
Peter Hultkvist inleder sedan kick-offen med information om ökade klyftor och ökad arbetslöshet, ja vi visste redan det men han tog det lite mer rakt på sak från en dalasosse till dalasossar om ni förstår vad jag menar.
Vi fick inspiration och ideer från Örebro. Jag tog till mig massor av dom ideerna och ska försöka jobba med det här hemma.
Marita Ulvskog talade om hur viktigt det är att vi röstar i EU-valet eftersom besluten som tas i Bryssel påverkar allt här i Sverige, på riksnivå, regional nivå och lokal nivå. Hon gör ett bra jobb och jag hoppas att hon känner att hon har vårt stöd.
Tobias LO:s vice ordförande höll ett jättetal med både siffror och fakta utan manus. Suveränt bra gjort. Väldigt kunnig man.Han informerade oss om att det är 385 dagar kvar till valet, moderaterna har sämkt skatten med 140 miljarder utan att det gett fler jobb, var 3:dje arbetslös har ersättning från arbetslöshetsförsäkringen de andra har försörjningsstöd. 90 000 har blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen inte för att de blivit friska eller har fått ett fungerande arbete utan för att dom inte får vara med längre dom står utanför utanförskapet. Vart tog vår generella välfärd vägen?
Ann-Charlotte från lärarförbundet var där och pratade om morgondagens skola.
Vår valgeneral, häftig titel, Jan Larsson pratar sig varm om vårt arbete i partiet och hur vi kan arbeta på hemmaplan för att vinna valet. Med hans hjälp kommer det att gå bra.
Slutligen håller Håkan Juholt ett super tal från sitt hjärta till allas våra hjärtan.
Nu ger vi järnet.

Vårdvision

Vården är på väg utför, den närmar sig stupet, vi måste hjälpas åt och stoppa den innan den störtar för då är det försent. Vi kan inte sitta och vänta och hoppas att den ska klara det själv, det går för fort för det. Vi måste tänka till nu inte i morgon då kan det vara försent.

I Sverige har vi en i stort sett bra vård för alla. Vi har bra teknik för att kunna ställa diagnos, vi har jobbat hårt för att korta vårdköerna och vi har nog lyckats ganska bra med det. Sjukhusvistelsen är inte lika lång idag eftersom vi hela tiden utvecklar teorierna om att bota och lindra på bästa sätt. Läkemedel finns hur mycket som helst att välja på, det kommer nya preparat hela tiden det går så fort att det ibland är svårt för läkare och sjuksköterskor att hinna uppdatera sig. Går man på apoteket idag och ska hämta ut ett recept så vet man inte om man får det som står eller ett likvärdigt men lite billigare. Det är väl inte så dumt men ibland väldigt förvirrande. Patienterna ska idag vara delaktig i sin vård och kunna komma med egna idéer om hur både vård och rehabilitering ska se ut utan att bi nedtystade. Vi har många duktiga sjugymnaster som hjälper människor att komma igång efter sjukdom eller förebygger svårigheter i vardagen. Arbetsterapeuter jobbar hårt för att underlätta vardagen för den enskilde. Dom ser till att ge människan förutsättningar för ett gott liv oavsett vart man är och hur livet ser ut.

Varför säger jag då att vården är på väg utför det verkar ju som allt fungerar som det ska. Det stora problemet är att alla dessa duktiga människor som brinner för sitt jobb snart är borta. Vart tog alla sjuksköterskor vägen? Varför är det så få sökande till vårdprogrammen? Vart är alla läkare? Arbetsterapeuter lyser med sin frånvaro, varför? 

Hur har vi tänkt att vi ska klara framtidens krav på vård när vi inte försöker göra oss en bild av framtidens människor. Vem vill jobba inom ett yrke som inte har någon status i samhället? Vem vill jobba inom ett yrke som inte ger några karriärmöjligheter? Vem vill jobba inom ett yrke där man aldrig känner att man gjort tillräckligt? 

Vi måste lyfta vården till ett av samhällets viktigaste uppgift. Nu tror jag många känner att vården den ska finnas men inte synas. Kanske inte helt rätt. Tekniken inom vården får kosta, många miljarder men de som ska vårda människan som fått diagnosen de ska helst jobba i det tysta. Vi utvecklar tekniken med en rasande fart och slår oss för bröstet när ännu en maskin tar form för att säkerställa diagnoser men snart finns ingen som tar hand om människan som fick diagnosen. Vi kan väl inte mena att vi ska vårda oss själva med hjälp av internet och wikipedia? 

Många utbildade inom vård jobbar idag i Norge, varför? Det kan väl inte bara vara bättre lön som drar?

Min teori är att så länge vi i Sverige inte höjer statusen på våra vårdyrken så får vi inga engagerade människor till vården. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster vill få bekräftelse på ett väl utfört arbete genom att få utvecklas, ta del av forskning, träffas och dela erfarenheter. Vi vill inte bara ha en bra lön vi vill även få tiden och orken till vidareutveckling. Vi kan inte vara underbemannade, hela tiden gå på sparlåga vi måste få lite vind i baken så vi orkar elda på våra kunskaper. Vi kan inte dra ner mer på vården för då kommer den att störta. Vi måste lyfta vården nu innan det är försent. Vården av människor är oftast det mest tacksamma arbete du kan utföra. Det finns så mycket glädje och hopp, så mycket energi inom vården varför är det ingen som förstår att ta tillvara på det? Ta tillvara på all kunskap och engagemang som finns så kanske vi lyckas bromsa innan stupet kommer.

Anna-Carin Rydstedt

Sjusköterska, fritidspolitiker (s) med framtidstro

Sverige håller på att slitas sönder. Aldrig tidigare har klyftorna varit så stora – mellan fattiga och rika, de med jobb och de utan, friska och sjuka, invandrare och ”svenskar”.

Idag räknas 1,1 miljoner som fattiga. Inkomstskillnaderna är 70 procent större än i början av 80-talet. Den rikaste tiondelen tjänar numera lika mycket som halva befolkningen.
Utvecklingen går i takt med söndersmulandet av ett unikt välfärdssystem – grunden till att Sverige kunnat bli ett av världens mest jämlika länder. Och framgångsrika, bör tilläggas. Jämlikhet, stark gemensam välfärd och ekonomisk framgång hör nämligen ihop – i motsats till vad vi ofta får höra.

Alliansregeringen bär ett stort ansvar. I en omfattning som saknar motstycke håller den gemensamma välfärden på att urholkas, säljas ut eller förvandlats till ett simpelt vinstmaskineri för privata ägare.
Skolor, sjukvård och äldreomsorg drivs alltmer i rent vinstsyfte. Och ägs av privatkapitalbolag baserade i skatteparadis. Miljardtals skattekronor pumpas ut ur välfärden och landar i förmögna spekulanters fickor.

Samtidigt förvandlas vi från medborgare till kunder. Statliga verksamheter stöps om till enfaldiga marknader. Sverige har blivit världsledande på ogenomtänkta utförsäljningar, motsvarande hundratals miljarder kronor. Fungerande verksamheter – som Apoteket – offras av ideologiska skäl. Underhåll, miljöhänsyn och samhällsplanering slås sönder och ersätts av kortsiktig vinstjakt – som för SJ och Vattenfall.
Socialförsäkringarna – som är just vad det låter som, gemensamma försäkringar mot svårigheter som kan drabba alla – används som piska mot dem som drabbas. För tiotusentals har sjukförsäkringen blivit en utförsäkring. För de som tjänar allra minst har priset för A-kassa mångdubblats.
Argumentet för att acceptera klyftorna har varit att de ska leda till fler jobb. Så har det inte blivit. Och misslyckandet kan inte skyllas på den ekonomiska krisen. Tvärtom är det resterna av välfärdssystemet som dämpat krisens effekter.
Några tror sig kanske tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga.
Forskning och erfarenhet visar att jämlika samhällen är bättre för alla. De är bättre att leva i, ger bättre hälsa, längre liv, mer tillfredsställelse, mer trygghet. Dessutom är de ekonomiskt mer framgångsrika. Ojämlikhet skapar inte bara otrygghet, stress och dålig hälsa. Det är samhällsekonomiskt kostsamt.
Det är dags att byta regering. Sverige klarar inte 4 år till med Alliansen. Får de styra 4 år till har vi ingen chans att komma tillbaka till det välfärdsland vi en gång var. Ett land som andra länder såg upp till. Nu har många gått förbi oss i jämlikhet och välfärd.
Kom igen nu, visst vill du att dina barn/barnbarn ska få utbildning oavsett plånbok. Visst vill du att dina föräldrar ska få god vård på ålderns höst oavsett plånbok. Det är nu det gäller. Det är nu det avgörs.

Varit på Mora arbetarkommuns årsmöte.
Det är valår i år det märks på antalet deltagare. Diskussionen kretsar mest runt just valåret. -08 anställde vi en ombudsman i arbetarkommunen för att värva medlemmar och göra oss synliga, hon har lyckats så bra med detta arbete som politiskt ansikte på vår exp att hon nu står med på riksdagslistan. Måste få säga att hon är superduktig. Läs gärna hennes blogg: www.gunillahelen.blogspot.com

Ja, nu väntar några månader med mycket jobb för oss fritidspolitiker. Vad gör man som fritidspolitiker egentligen? Ja man försöker påverka men det är inte lätt alla gånger ska ni veta men att sitta hemma på soffan och tycka utan att förmedla det vidare är ännu svårare. Som fritidspolitiker kan du inte allt om politiken men man kan försöka hålla sig uppdaterad inom dom ämnen som man har det största intresset. Det finns ju alltid nån som har intresse för dom andra frågorna så då får man liksom dela upp det mellan varandra och varandras intressen.
Jag är fritidspolitiker för att jag vill vara med och påverka det samhälle jag lever i. Socialdemokrat är jag för att den ideologin ligger när mitt hjärta.
Jag tror på ett samhälle där alla kan känna att dom behövs, där ingen behöver tigga och be för att överleva. Jag tror på ett samhälle där alla bidrar med det dom kan solidariskt för att vi ska kunna ha en välfärd där alla har rätt till samma undervisning och vård oavsett ekonomiska förutsättningar, hudfärg, kön etc.
Detta är en av frågorna som jag vill föra fram.
Det finns många fler frågor som är intressanta. Jag hoppas på att Gunillahelen kommer in i riksdagen för då kan vi kanske påverka ännu mer. Då har vi ju en av våra närmaste där. Vi får se hur det blir.
Kram tills vi hörs nästa gång.

Tankar om samhället

Min ideologi bygger på rättvisa och jämlikhet. Min ideologi bygger inte på hur mycket pengar jag har utan på att jag vill ha ett rättvist samhälle där alla har råd att besöka läkare, där alla har råd att gå i skola, där alla har råd att bo etc. Som det ser ut idag finns det inte mycket rättvisa kvar i vårt vackra land. Klyftorna ökar med rekordfart, den som redan har får mer och den som inget har blir utan. Moderaterna har raserat vår trygghet, som t ex sjukförsäkringen. Det kan väl inte vara meningen att man ska få lov att gå ifrån hus och hem när man redan har tappat det mesta av tryggheten, nämligen hälsan. Den sjuka är inte lika stabil som den friska, den sjuka orkar inte argumentera för sin sak som den friska. Den sjuka har det ofta knapert ekonomiskt och det gör att hon/han tappar mycket av sin trygghet, både hälsan och ekonomin. Är det ett sånt samhälle vi vill ha?